Inkaleden: Dag 3

23/4

Denna morgonen var ännu tidigare, vi väcktes av Yaneth 05.30 och fick vårt kaffe på liggunderlaget. Istället för pannkakor fick vi omelett med korv till frukost. Det var mulet när vi gav oss av så det såg ut som om det skulle bli en regnig dag vilket visade sig stämma.

Portrarna packar ihop lägret

Hej då!

Vandringen börjar sätta sina spår...

 Efter en timmes vandring nådde vi inkaruinen Runkuracay som var någon sorts övernattningsställe för resenärer på väg till Machu Picchu. Vi fortsatte och efter cirka 45 minuter var vi vid det andra passet, Abra de Runkuracay. Här vilade vi en liten stund innan det var dags att bege sig igen.Vi trodde att vi skulle få lunch men ack så fel vi hade. Vi var tvungna att gå en hel timme till. Tur att vi hade mycket snacks med oss!

Cesar berättar om hur Hiram Bingham upptäckte Machu Picchu

Runkuracay

 Efter ytterligare en och en halv timmes vandring kom vi till Sayacmarca, en inkaruin som ingen vet vad den användes till.

Sayacmarca

Cesar är en mumie

 Vi fortsatte upp till tredje passet där vi äntligen fick avnjuta vår lunch. På vägen upp hade det börjat regna så då var det dags att ta fram våra ponchos.

 Nästa inkaruin var Phuyupatamarca. Under inkaperioden användes även det som övernattningsställe.

Phuyupatamarca

Nästan framme vid vårt campingsställe delade sig inkaleden i två. Till höger fanns det en väg som ledde direkt till campingen medan den till vänster var en omväg där man kunde besöka inkaruinen Wiñay Wana. Självklart tog vi den vänstra vägen.

Wiñay Wayna

På kvällen var de avtackning av portrarna eftersom de inte skulle följa med oss till Machu Picchu imorgon och kocken Ben bjöd oss då på tårta! Ett perfekt avslut på en bra dag!

Ben bjöd på tårta!

Vi gick och la oss tidigt för att vara ordentligt utvilade inför den sista dagen på vandringen.

Inkaleden: Dag 2

22/4

Vi blev väckta 06.00 av Yaneth som gav oss kaffe i tältet. Sedan samlades vi i mattältet för frukost. Eftersom vi hade en jobbig dag framför oss fick vi fruktsallad, bröd med smör eller sylt, välling. juice och pannkakor. Efter frukosten höll Cesar en lektion i hur man "tuggar" på cocablad för dem som ville det. Därefter var det dags att börja vandringen.

Frukost

Den första biten lutade måttligt uppför och var därför inte så jobbig. Efter ungefär 1,5 timmes vandring stannade vi och vilade innan det dags för nästa vandringspass. Då lutade det betydligt mer och det var 1,5 timme till av klättrande uppför trappor innan vi stannade i LLlulluchapampa där vi fick vila och äta brunch bestående av macka och popcorn med te till. Därefter var det den sista biten kvar upp till toppen som kallas Dead Woman's Pass. Den lutad brant uppför och trappstegen var väldigt höga så sista biten gick vi på ren vilja. Dessutom hade de börjat regna så när vi äntligen kom upp på toppen stannade vi inte utan fortsatte ner mot lägerplatsen.

Vi går över daggstänkta berg....

Det börjar bli mulet

Topp fem

Dead Woman's Pass

Äntligen toppen!!!

Vägen ner var nästan svårare än upp eftersom det var så brant och trappstegen var blöta efter regnet. Det tog oss knappt en timme att ta oss ner till lägret och så var äntligen vandringen över för den dagen. När alla hade kommit fram fick vi lunch sedan gick vi och la oss i tältet och vilade någon timme. Efter middagen berättade Cesar historier om underliga saker som hänt på leden innan begav oss av mot sängen.

Och så ner igen