Efter att Miguel lastat på våra ryggsäckar bar det av mot Tågkyrkogården med gamla tåg från England och Frankrike.
| Miguel lastar bilen |
| Lokförare Cathy |
| Johanna på Einsteins vagn |
| Träning inför Inkaleden |
| Cathy med |
| Tågkyrkogården fungerade bra som lekplats för både stora och små barn |
| Vi åker bil |
| Världens största lama |
| Salar de Uyuni |
| Flygande flamingos |
| Saltöknen var en gång en sjö som torkade ut |
| Inspirationen till resan |
| Jeanette med oss i händerna |
| Pam med oss i händerna |
| Hela gruppen |
| Det suddiga röda och gula är quinoaodlingar. |
| Solnedgång över bergen |
| Vackert eller hur? |
Det var verkligen en upplevelse vi kommer minnas resten av livet. Bilderna gör inte den inte riktigt rättvisa utan det är något man måste uppleva själv.
Pam hade rekommenderat en restaurang i San Pedro som hade den bästa maten de ätit under sin resa. Förväntansfulla gick vi dit men upptäckte tyvärr att den var stängd. Besvikna åt vi på en annan restaurang istället som var helt okej men mycket billigare. På kvällen tog vi nattbussen till Arica.
Dagens visdomsord: "Solen väntar inte på någon".
Vilka fantastiska bilder och overklig natur för en skåning.
SvaraRadera