Elquidalen och Mamalluca-observatoriet

24/3

Efter frukosten blev vi upphämtade med minibuss av vår guide Hector som skulle ta oss till Elquidalen. På vägen berättade han en massa intressanta saker om La Serena med omkrets. Det första stoppet var på en an papayaodling där vi fick lära oss att det finns tre olika papayaplantor, kvinnliga, manliga och hermafroditer där de manliga inte har någon funktion eftersom de inte ger någon frukt utan bara blommor. Vi fick även lära oss att man inte kan äta papayan rå på grund av ett enzym som bryter ner köttet i munnen.

Papayaträd

Hermafrodit plantorna får flera papayor på samma kvist

Manlig papaya

Cherimoya

Cherimoya-odling

Därefter åkte vi vidare till Puclarodammen som byggdes för att spara vatten till år med lite regn.Vi testade även att äta kaktusfrukt vilket smakade lite som kiwi.

Kaktusfrukt

Sedan for vi vidare mot Capel vilket är ett pisco-destilleri och vad Elquidalen är känd för. Där fick vi gå en rundtur och lära oss hur det går till när de gör pisco och i slutet fick vi smaka på Pisco Sour. Druvorna som man gör pisco av är väldigt söta. Ju högre sockerhalt desto mer pengar får bönderna för druvorna.

Gammal destillator

Här mosades druvorna för att sedan skickas vidare till tankar där druvsaften skiljdes från skal och kärnor med hjälp av sedimentering.

Fermenteringstankar där druvsaften jästes till vin

Vinet destillerades till en halt på ca 80 %

Spriten lagrades i tunnor av chilenskt trä i mellan två månader till två år.

Långlagring av pisco.

Efter lagringen späds spriten ut till en alkoholhalt på under 50% för att få kallas pisco. Den blandas även med fruktjuice för att göra till exempel Pisco Sour. Ung pisco passar bäst til att göra drinkar av medan den äldre ska drickas som den är.

 

Här fylls piscon på flaskor

Capels olika piscosorter

Eftersom Johanna var hungrig fick vi sedan åka vidare mot vår väldigt häftiga lunchrestaurang som tillagade all mat med hjälp av solljus.

Solljusugn

Det tar 12 minuter att värma en liter vatten

Vår grupp

Vi åt get som var getegod!

Vi fortsatte att köra genom Elquidalen som var täckt av vindruvsodlingar. 60 % odlades för att ätas, 30% för att göra pisco och 10% för att göra vin.

Elquidalen

Vindruvsodling.

Druvor som torkas för att bli russin

En avokado-odling uppe på berget. Bönderna börjar odla allt högre uppför kullarna.

Vi besökte även Gabriela Mistral-museet i Montegrande. Gabriela Mistral var en känd poet som fick Nobelpriset i litteratur  1945, som den första från Sydamerika. Museet var hennes gamla skola där hon också bodde med sin mamma och sin halvsyster som var lärare.

 Sedan var det dags för ytterligare ett pisco-destilleri. Det var ett litet familjeägt destilleri och det mesta som de producerad exporterades. Det finns många olika åsikter om vem som kom på pisco, Chile eller Peru. Det sägs att pisco egentligen uppfanns i Peru men att de inte patenterade namnet pisco utan Chile hann först och därför är pisco chilenskt.

Originaldestillatorn från 1921 som fortfarande användes med en del mindre moderniseringar

Här fick vi prova piscon ren. Den var väldigt stark, All pisco som ABA gör är 40-procentig och destilleras två gånger för att den ska bli extra ren. De späder även ut den lite i taget för att bevara aromerna.

 

Vi blev sedan avsläppta i Vicuña där vi åt middag och väntade på att bli upphämtade av vår nästa tur som skulle ta oss till Mamalluca-observatoriet. Först fick vi titta på Orion-nebulosan och Mars  genom deras största teleskop. Sedan gick vi ut och så pekade Emilio ut stjärnbilderna Orion, Tvillingarna, Lejonet, Stora hunden, Lilla hunden, Kentauren och Södra korset med laser. Vi fick också titta på några olika öppna och stängda stjärnkluster, Tarantula-nebulosan samt stora och lilla Magellanska molnet. Sedan fick vi titta på en film om de upptäckta delarna av universum innan det hela avslutades med att vi fick titta på Saturnus i teleskopet.

Venus

Teleskopet hade en diameter på 40 cm